Yunus ndedonga ngutyap sukur
1Ing sak njeruhné wetengé iwak kuwi, Yunus ndedonga marang GUSTI Allahé, 2tembungé:
“Ing njeruhné kasusahan, kula sambat marang GUSTI
terus ya disauri,
ing ndonyané wong mati kula njaluk tulung,
Panjenengan terus ngrungokké swara kula.
3Kula wis Panjenengan dityemplungké menyang panggonané wong mati,
ya ing dasaré segara,
kula terus dikepung karo ombaké banyu,
kabèh alun lan ombak Panjenengan
nutupi awak kula.
4Ing kono tembung kula: Kula wis dibuwang sangka ngarepé mripat Panjenengan,
apa kula bakal bisa nyawang malih marang omah Panjenengan sing sutyi.
5Kula wis dikepung karo kabèh banyu sing ngantyam nyawa kula,
kula ketutupan karo segara;
sirah kula digubet-gubet karo lumuté segara
6ing dasaré gunung-gunung.
Kula kelep nganti tekan ing dasaré bumi;
lawangé kekantyingan karo sloroké bumi ing sak lawasé;
ing waktu kuwi Panjenengan terus ngentasaké nyawa kula sangka luwengé pati,
duh GUSTI, Gusti Allah kula.
7Waktu nyawa kula nglumpuk nglemprek ing batin kula,
kula éling marang GUSTI,
lan pandonga kula tekan marang ing ngarepé Panjenengan
ing omah Panjenengan sing sutyi.
8Wong sing pada gondèlan marang brahala sing tanpa guna kuwi
pada ninggalké Panjenengan sing nrésnani karo setia.
9Nanging kula bakal ngekèki kurban marang Panjenengan
karo ngutyap sukur;
apa sing dadi janji kula,
bakal kula leksanani;
keslametan kuwi mung sangka GUSTI!”
10GUSTI terus ngongkon marang iwak mau lan Yunus terus diutahké menyang daratan.