1Ing waktu gantiné taun, ing wantyiné para ratu lumrahé pada maju perang, Yoab nglurukké suradaduné, terus ngentèkké negarané turunané Amon; sakwisé kuwi terus ngepung kuta Raba, nanging Daved déwé kèri ing Yérusalèm. Yoab nggepuk Raba nganti kalah, lan terus digempur. 2Makutané ratuné terus dijikuk karo Daved, kuwi boboté sak talénta emas, lan karo watu-watu siji sing larang regané; makuta kuwi terus dikanggokké karo Daved. Sak terusé okèh banget sing direbut sing diusungi sangka kuta kono. 3Sing manggon ing kuta kuwi pada diboyong lan dikèki penggawéan peksa karo nggunakké graji, bur wesi lan kampak. Sing mengkono kuwi uga ditindakké marang sakkèhé kutané turunané Amon. Sakwisé kuwi Daved terus mulih ditutké karo suradadu-suradaduné kabèh menyang ing Yérusalèm.
4Sakwisé mengkono tukul peperangan nglawan wong Filistèn ing Geser; ing waktu kuwi Sibkai, wong Husa, matèni Sipai, tunggalé wong turunané wong gedé duwur ngidap-idapi, kuwi pada dikalahké.
5Terus ana peperangan menèh nglawan wong Filistèn; waktu kuwi Elhanam anaké Yair matèni Lakmi, seduluré Goliat, wong Gat, lan gagangé tumbaké gedéné sak gilingané tukang tenun.
6Terus ana peperangan menèh ing Gat; ing kono ana wong sing gedé duwur, tangan lan sikilé drijiné enem, tyatyahé patlikur; iki uga ijik turunané wong gedé-duwur ngidap-idapi. 7Wong mau ngèlèk-èlèk marang wong Israèl, terus dipatèni karo Yonatan anaké Siméa, kakangé Daved.
8Wong kuwi pada ijik turunané wong gedé duwur ngidap-idapi ing Gat, lan pada ninggal ndonya karo tangané Daved lan karo tangané para abdiné.