1Tenan betyik yèn kowé pada sabar marang aku sing rodok bodo iki. Pantyèn kowé pada nyabari aku! 2Awit aku mèri marang kowé karo mèriné Gusti Allah. Awit kowé wis pada tak patyangaké karo wong lanang, sing nuntun kowé kayadéné prawan sutyi marang Kristus. 3Nanging aku sumelang mbok menawa angen-angenmu disasarké sangka kasetianmu sing sejati marang Kristus, pada kaya Hawa kapusan karo ula karo apus-apusané. 4Awit kowé mung sabar waé yèn ana wong teka ngabaraké Yésus sing béda karo apa sing wis kita wartakké, utawa ngekèki roh sing béda karo sing wis kok tampa utawa Injil sing béda karo sing wis kok tampa. 5Nanging miturut panemuku setitik waé aku ora kalah karo rasul-rasul sing gedé déwé kuwi. 6Yèn aku kurang pinter ing bab guneman, nanging ora mengkono ing bab kaweruh, awit aku wis pada ndunungké marang kowé kabèh lan ing sembarang perkara.
Paulus ora mentingké slirané piyambak
7Apa aku dosa yèn aku ngasorké awakku déwé kanggo ngluhurké kowé, awit aku ngabaraké Injilé Gusti Allah marang kowé tanpa upah? 8Pasamuan-pasamuan liyané wis tak rampok karo enggonku nampani ragat sangka pasamuan-pasamuan mau, supaya aku bisa ngladèni kowé! 9Karo menèh nalika aku ing sak tengahmu, aku ngalami kekurangan, aku ora nggawé répoté wong, awit apa sing kurang wis dityukupi karo para sedulur tunggal pertyaya sing teka sangka Makédonia. Ing samubarang perkara tak jaga aja nganti dadi tanggunganmu, lan sak terusé aku bakal mengkono. 10Kanggo apa sing bener miturut Kristus ing aku, tak mantepké tembungku yèn pangunggungku kuwi ora bakal dialang-alangi karo sapa waé ing bawah Akaya. 11Sebabé apa? Apa awit aku wis ora trésna marang kowé? Gusti Allah sing weruh.
12Nanging apa sing tak tindakké bakal tak teruské kanggo ngendek wong sing pada golèk jalaran kanggo nduduhké, yèn wong-wong kuwi pada kaya kita ing sak njeruhné perkara sing bisa diunggul-unggulké. 13Awit wong-wong sing mengkono kuwi rasul-rasul palsu, wong sing pada nandangi goroh, sing nylamur dadi rasulé Kristus. 14Perkara kuwi ora nggumunaké, awit sétan uga étok-étok dadi mulékaté pepadang. 15Dadi duduk perkara sing anèh, yèn buruh-buruhé uga étok-étok dadi abdi-abdiné kabeneran. Lan wong-wong kuwi bakal timbang karo penggawéané.
16Tak balèni menèh: Aja ana wong sing ngarani aku bodo. Nanging yèn kowé uga nganggep mengkono, aku tampanana kayadéné wong sing bodo, supaya aku bisa gemunggung setitik. 17Apa sing tak omongké, kuwi enggonku ngomongké ora kaya wong sing guneman miturut tembungé Gusti, nanging kayadéné wong sing bodo, sing nduwèni keyakinan yèn bisa gemunggung. 18Awit okèh wong sing ngétokké panggunggung tyara kamanungsan, aku kepéngin gemunggung uga. 19Awit kowé pada gelem nyabari wong sing bodo, awit kowé kuwi pada luwih wityaksana. 20Jalaran kowé sabar, yèn ana wong nganggep kowé batur tukon, yèn ana wong nggrogoti kowé, yèn ana wong ngwasani kowé, yèn ana wong ngetokké gemunggungé marang kowé, yèn ana wong napuk kowé. 21Aku kudu ngakoni karo isin banget, yèn ing bab sing kaya mengkono kuwi kita pada ora nduwé daya.
Senajan mengkono yèn ana wong sing wani ngunggul-unggulké sakwijiné perkara - tembungku iki ing sak njeruhné kebodohanku - aku ya wani uga! 22Apa wong-wong kuwi wong Ibrani? Aku ya wong Ibrani! Apa wong-wong kuwi wong Israèl? Aku ya wong Israèl! Apa wong-wong kuwi turunané Abraham? Aku ya turunané Abraham! 23Apa wong-wong kuwi abdiné Kristus? - Tembungku iki kaya wong ora waras - aku luwih menèh! Enggonku kangèlan luwih okèh, luwih kerep diukum, digebuki kliwat-kliwat, kerep diantyam karo bebaya pati. 24Aku digebuki karo wong Ju kaping patang puluh kurang siji nganti dibalèni kaping lima, 25aku disabeti dibalèni kaping telu, aku dibandemi watu sepisan, kaping telu aku numpak prau kedelep, sedina sewengi aku kompal-kampul ing tengah segara. 26Mlakuku kerep diintyim karo bebaya banjir lan karo bebaya bégal, bebaya sangka wong Ju lan sangka wong-wong sing duduk Ju, bebaya ing kuta lan bebaya ing ara-ara samun, bebaya ing tengah segara, lan bebaya sangka sedulur-sedulur palsu. 27Aku kerep rekasa lan nyambutgawé abot; aku kerep melèk; ngelih lan ngelak; aku kerep pasa, katisen lan wuda, 28lan tanpa nyebutké perkara liyané menèh, momotanku sedina-dina, ya kuwi mikirké abot-répoté pasamuan kabèh. 29Yèn ana wong rumangsa apes, apa aku ora rumangsa mèlu apes? Yèn ana wong kesandung, apa atiku ora remuk karo kesedihan?
30Yèn perlu kudu gemunggung, aku bakal ngunggul-unggulké ing bab keapesanku. 31Gusti Allah, Bapaké Yésus, Gusti kita, sing dipuji nganti sak lawas-lawasé, ngerti, yèn aku ora goroh. 32Ing Damaskus gubernur sing diangkat karo ratu Arétas mréntah njaga Damaskus, karepé nyekel aku. 33Nanging aku didunaké nganggo kranjang metu tyendéla, menyang sak njabané bèntèng, nganti aku ontyat sangka tangané.