Lairé Moses
1Ana wong lanang turunané Lévi omah-omah karo wong wadon ya turunané Lévi; 2wong wadon kuwi terus meteng lan nglairké anak lanang. Bareng weruh yèn bayiné kuwi ngganteng, terus didelikké nganti telung sasi suwéné. 3Nanging awit sak terusé wis ora bisa ndelikké menèh, mulané dijukukké peti pandan, dipopoki karo aspal lan tir, bayiné terus disèlèhké ing njeruhné, lan peti kuwi mau terus didèkèkké ing sak tengahé glagah-glagah ing pinggir kali Nil. 4Yuné ngadek rodok adoh karo ngawat-awati lan arep weruh kepriyé bakal kedadiané. 5Ing kono anaké wadon Parao lunga menyang ing kali Nil arep adus, lan para réwang-réwangé pada dolan-dolan ing pinggir kali, anak wadoné Parao terus weruh peti ing sak tengahé glagah-glagah, terus ngongkon réwangé njukuk petiné. 6Bareng dibukak, ngerti bayiné ijik nangis, nganti trenyuh welasé lan ngomong: “Bayi iki mesti anaké wong Ibrani!”
7Yuné terus ngomong marang anaké wadon Parao: “Apa kula olèh nggolèkké sampéyan sing ngemong wong Ibrani lan nusoni bayi kuwi?” 8Semauré anaké wadon Parao: “Ya apik!” Botyah wadon mau terus lunga nyeluk ibuné bayi kuwi. 9Putriné Parao terus ngomong marang wong wadon kuwi: “Bayi iki gawanen, susonana; kowé bakal tak wènèhi upahé.” Wong wadon mau terus nggawa bayiné lan disusoni. 10Bareng botyahé wis gedé, terus dikèkké marang anaké wadon Parao, dijikuk dadi anak pupon lan dikèki jeneng Moses, tembungé: “Awit tak entaské sangka banyu.”
Moses mblayu menyang negara Midian
11Bareng Moses wis diwasa, ngéndangi para seduluré, kepéngin weruh enggoné nindakké penggawéan peksa; terus ngerti ana wong Egipte mentung wong Ibrani, tunggalé para seduluré. 12Sakwisé nyawang ngiwa-nengen lan ngerti yèn ora ana wong, wong Egipte mau terus dipatèni, layoné didelikké ing wedi.
13Bareng ésuké lunga menèh, lan ngerti ana wong Ibrani loro sing ijik pada tukaran, sing salah terus ditakoni: “Kenèng apa kowé kok njotos sedulurmu?” 14Semauré wong kuwi: “Sapa sing ngangkat sampéyan dadi penggedéné lan rèkteré kula lan sedulur kula? Apa kula bakal sampéyan patèni kaya enggoné sampéyan matèni wong Egipte kuwi?” Ing kono Moses wedi, mikiré: “Perkara iki mesti wis konangan!” 15Bareng Parao krungu perkara mau, terus golèk tyara arep matèni Moses.
Nanging Moses mblayu sangka ngarepé Parao, lan teka ing negara Midian, terus njagong ing pinggir sumur. 16Imam ing Midian kuwi nduwé anak wadon pitu, kuwi waktu teka ngangsu ngisèni wadah-wadah kanggo ngombèni wedus lan wedus gèmbèl bapaké. 17Terus ana pangon-pangon lanang teka, botyah wadon mau pada dikongkon lunga sangka kono, nanging Moses terus ngadek nulungi lan ngombèni wedus lan wedusé gèmbèl. 18Sak tekané botyah-botyah wadon mau ing ngarepé Rehuèl, bapaké, terus pada ditakoni: “Kena apa kowé ing dina iki mulih kok gelis temen?” 19Semauré: “Ana salah-sijiné wong Egipte sing nulungi kita sangka tandangé para pangon, malah kita ditimbakké banyu nganti okèh, kita terus ngombèni wedus-wedusé.” 20Bapaké terus ngomong marang para anaké: “Wongé saiki ana ngendi? Kenèng apa kok tinggal? Undangen mangan ta!” 21Moses saguh mondok ing kono lan karo Rehuèl terus dikèki Sipora, anaké, dadi bojoné.
22Sipora nglairké anak lanang, Moses ngekèki jeneng Gérsom, awit dèkné ngomong: “Aku dadi wong mantya ing negara mantya.”
Moses dipanggil
23Sakwisé let suwé ratu Egipte mati. Nanging wong Israèl ijik sambat lan njerit-njerit, awit sangka enggoné pada dadi batur. Lan jerit tangisé jalaran sangka aboté penggawéan mau wis tekan ngarepé Gusti Allah. 24Gusti Allah ngrungokké sambaté lan éling perjanjian-Né karo Abraham, Isak lan Yakub. 25Gusti Allah weruh lan nggatèkké marang wong Israèl.