Paukuman marang Edom kanggo balesan
1“Sapa ta sing teka sangka Edom,
sing teka sangka Bosra karo nganggo klambiné abang kuwi,
sing kétok semlorot awit sangka sandangané sing kaya mengkono kuwi,
sing mlaku nganggo kekuwatan sing gedé kuwi?”
“Ya Aku iki, sing janji bakal ngekèki pengadilan,
lan sing nduwé kwasa ngekèki keslametan!”
2“Apa sebabé, nanging sandangané Panjenengan abangé kaya mengkéné,
lan nganggo klambiné kok nganti kaya klambiné wong sing meres anggur?”
3“Aku mung dèwèkan waé enggon-Ku meres,
lan tunggalé umat-Ku ora ana sing mèlu Aku!
Aku wis ngumpulké para bangsa ing sak njeruhné bebendu-Ku,
wis pada Tak idak-idak ing sak njeruhné mulat-mulat nesu-Ku,
getihé muntyrat-muntyrat ing klambi-Ku,
lan sandangan-Ku kabèh wis gluprut getih.
4Awit dinané balesan wis Tak rantyam
lan wis tekan taun enggon-Ku mulihké.
5Aku weruh ngiwa-nengen: ora ana sing nulungi;
Aku nggumun: kok ora ana sing ngréwangi.
Tangan-Ku sing terus mitulungi Aku,
lan mulat-mulat bebendu-Ku,
kuwi sing ngréwangi Aku.
6Ing sak njeruhné nesu-Ku kuwi bangsa-bangsa pada Tak idak-idak,
pada Tak remuk ing sak njeruhné mulat-mulaté bebendu-Ku,
getihé Tak gawé blabaran ing lemah.”
Pengakuné Israèl lan penjaluké
7Kula bakal nyatakké kasetiané GUSTI,
penggawéané GUSTI sing kesuwur,
tyotyok karo kabèh sing ditindakké karo GUSTI marang kita,
lan kawelasan-Né sing gedé marang bangsa Israèl
sing ditindakké tyotyok karo kawelasan
lan tyotyok karo kasetian-Né sing gedé.
8Panjenengané apa ora wis ngomong:
“Kuwi tenan umat-Ku,
anak-anaké sing ora bakal nandangi lityik,”
mila Panjenengané dadi Juruslameté
9ing njeruhné kasusahané kabèh.
Duduk kongkonan utawa utusan,
nanging mulékaté Gusti Allah déwé sing ngluwari;
Panjenengané sing nebus
awit sangka trésna lan welasé.
Ing jaman mbiyèn pada dijunjung
lan digéndong.
10Nanging terus pada mbruntak
lan nggawé susahé Rohé sing sutyi;
mila Panjenengané terus ganti dadi mungsuhé,
lan Panjenengané nglawan perang marang umaté.
11Banjur pada kèlingan marang jaman mbiyèn,
jamané Moses, abdiné kuwi:
Ing ngendi ta Panjenengané sing ngentasaké sangka segara
bareng karo pangoné wedus-wedusé?
Ing ngendi ta Panjenengané sing
ngesokké Rohé sing sutyi ing atiné;
12sing karo tangan-Né sing luhur
nuntun Moses ing tengené;
sing metyah banyu ing ngarepé umaté Gusti
supaya langgeng asmané;
13sing nuntun umaté ngliwati segara gedé
kaya jaran ngliwati ara-ara samun?
Wong-wong iki ora tau kesandung,
14kaya kéwan-kéwan sing mudun ing legokan.
Rohé GUSTI nuntun ing panggonan kanggo lèrèn.
Ya kaya ngono kuwi enggèn Panjenengan nuntun umat Panjenengan supaya asma Panjenengan diluhurké.
15Panjenengan supaya gelem weruh sangka swarga
lan gelem weruh sangka griya Panjenengan sing sutyi lan gedé!
Ing ngendi ta panasé ati Panjenengan lan kekuwatan Panjenengan,
ati Panjenengan sing trenyuh lan kawelasan Panjenengan?
Panjenengan supaya aja nganti ngendek ati Panjenengan piyambak!
16Panjenengan kuwi apa ora Bapak kita?
Abraham tenan ora ngerti apa-apa ing bab kita,
lan Israèl ora kenal karo kita.
Duh GUSTI, Panjenengan piyambak kuwi Bapak kita;
asma Panjenengan kuwi “Penebus kita” wiwit ing jaman mbiyèn.
17Duh GUSTI, apa sebabé Panjenengan ngejarké waé enggèn kita pada kesasar nyimpang sangka dalan Panjenengan,
lan apa sebabé Panjenengan mangkotké ati kita,
terus ora pada wedi marang Panjenengan?
Panjenengan supaya gelem mulih awit sangka para abdi Panjenengan,
awit sangka taler-taleré bangsa duwèké Panjenengan!
18Apa sebabé wong-wong dosa pada ngrèmèhké griya Panjenengan sing sutyi,
mungsuh kita pada ngidak-idak griya sutyi Panjenengan?
19Kahanané kita kuwi kaya-kaya wiwit jaman mbiyèn
durung naté ing ngisoré pemrintahan Panjenengan,
kaya-kaya asma Panjenengan durung naté disebutké
kanggo kita.