Perangé wong Israèl nglawan Bényamin
1Terus wong Israèl kabèh pada metu ngumpul ngadep marang GUSTI ing Mispa, lan bebarengan pada nglumpuk wiwit sangka Dan nganti tekan ing Bèrsyéba, lan uga sangka negara Giléad. 2Para penggedéné wong sak bangsa kabèh sangka kabèh taler Israèl pada nuntun pasamuané umaté Gusti Allah, gunggungé wong patang 400.000 sing pada mlaku lan nganggo gaman pedang. 3Turunané Bényamin pada krungu kabar, yèn wong Israèl pada ngluruk menyang ing Mispa. Wong Israèl terus pada ngomong: “Pada tyritakna kepriyé kelakoné penggawéan dursila kuwi?” 4Wong Lévi bojoné wong wadon sing dipatèni terus ngomong: “Kula karo bojo kula wayuh mbeneri menyang Gibéa sing klebu pangwasané Bényamin, tujuané arep nginep. 5Bareng wengi wong Gibéa iki terus pada nekani kula lan omah kuwi dikepung dadakan nyerang marang kula. Kula kuwi bakal dipatèni, nanging bojo kula wayuh dirujak nganti dadi lan dipatiné. 6Bareng mengkono layoné wayuh kula mau terus kula jikuk, kula tengkel-tengkel lan kula kirimaké marang ing kabèh tanah pandumané wong Israèl kabèh, awit sing ditandangi ing sak tengahé wong Israèl kuwi penggawé ala lan dadi reget. 7Saiki sampéyan wong Israèl kabèh wis pada ana kéné, hayuk pada gelem ngekèki rembukan lan piyé apiké.” 8Sak golongané wong kabèh terus pada bebarengan tandang, semauré: “Ing antarané kita siji waé ora ana sing mulih menyang tarupé, siji waé ora ana sing bali menyang ing omahé. 9Iki sing arep kita tindakké marang wong Gibéa: Kita merangi karo mbuwang lotré! 10Aku pada milih sangka kabèh taler Israèl iki saben wong 100 pada tak jupuk wong sepuluh, saben wong 1000: 100, saben 10.000 wong 1000, kuwi kudu njupukké sangu kanggo suradadu iki; sakwisé kuwi pada teka, terus bisa mbales marang Gibéa-Bènyamin sing tyotyok karo sakkèhé penggawéné dursila sing wis digawé ing sak tengahé wong Israèl.” 11Mengkono dadiné sakkèhé wong lanang ing Israèl pada nglumpuk arep nglawan kuta kuwi, kabèh pada bebarengan dadi siji.
12Para taler Israèl terus nyebar kongkonan menyang ing sak kabèhé panggonané taler Bényamin karo diweling supaya ngomong: “Tindak dursila apa sing kelakon ing tengah-tengahmu iki? 13Mulané saiki, wong sing nandangi dursila ing Gibéa kuwi pada pasrahana, arep pada tak ukum pati, supaya tindak dursila kuwi dientèkké sangka sak tengahé wong Israèl!” Nanging wong Bényamin ora nggubris marang tembungé para seduluré wong Israèl. 14Malah turunané Bényamin pada nglumpuk sangka kuta-kuta liyané menyang ing Gibéa, arep maju perang nglawan wong Israèl. 15Wong turunané Bényamin sing sangka kuta-kuta liyané mau ing waktu semono ana wong 26.000 sing nggawa gaman pedang, durung kepitung wong Gibéa, sing tyatyahé 700, kabèh wong pilihan. 16Tunggalé suradadu semono kuwi ana wong pilihan 700 sing pada kédé, kuwi kabèh yèn mbandil nganggo watu ora mlèsèt sak rambut waé.
17Uga wong-wong Israèl diitung tyatyahé; tanpa taleré Bényamin ana 400.000, sing nggawa gaman pedang; kabèh mau suradadu. 18Wong Israèl terus pada budal lan mlaku menyang ing Bétel. Ing kono pada takon marang Gusti Allah, semauré: “Sapa sedulur kula sing miwiti maju perang nglawan turunané Bényamin?” Préntahé GUSTI: “Taleré Yéhuda sing miwiti ndisik!” 19Wong Israèl terus pada budal ing wayah ésuk, terus ngepung maju ing ngarepé Gibéa. 20Wong Israèl terus pada budal perang nglawan Bényamin; wong-wong Israèl pada masang nata perang ing sak tyedaké Gibéa mau. 21Turunané Bényamin uga maju metu sangka Gibéa lan ing sedina kuwi pada olèh matèni tunggalé wong Israèl tyatyahé 22.000. 22Nanging suradadu-suradaduné wong Israèl terus pada nglumpukké kekuwatané lan nata perang menèh ing panggonan waktu wiwitan. 23Wong Israèl terus pada budal lan nangis ing ngarepé GUSTI, nganti ing wayah soré, terus pada takon marang GUSTI, semauré: “Apa kula pada maju perang malih, nglawan sedulur kula wong Bényamin?” Préntahé GUSTI: “Majua nglawan wong-wong kuwi!” 24Nanging waktu wong Israèl ing dina kaping pindo tekan ing sak tyedaké turunané Bényamin, 25ing dina kaping pindo kuwi suradadu-suradaduné turunané Bényamin terus pada metuki sangka Gibéa, lan pada olèh matèni menèh tunggalé wong Israèl 18.000, kabèh pada nggawa gaman pedang. 26Wong Israèl kabèh, ya kuwi wong sak bangsa kabèh terus pada budal menyang ing Bétel, ing kono pada nangis ing ngarepé GUSTI, lan pada pasa sedina kuwi nganti ing wayah soré, uga pada masrahaké kurban obongan lan kurban keslametan ing ngarepé GUSTI. 27Wong Israèl terus pada takon marang GUSTI - petiné perjanjiané Gusti Allah ing waktu semono ing kono, 28lan waktu kuwi Pinéhas anaké Eléazar, anaké Harun dadi imamé Gusti Allah - semauré: “Apa kula kudu maju perang malih nglawan sedulur kula turunané Bényamin kuwi, apa kudu kula mandek?” Préntahé GUSTI: “Pada majua, awit sésuk bakal Tak pasrahké ing tanganmu.”
29Wong Israèl terus ngepung maju ndelik ing sak ubengé Gibéa. 30Ing telung dinané wong Israèl maju nglawan turunané Bényamin, lan pada nata perang nglawan Gibéa kaya sing uwis-uwis. 31Wong turunané Bényamin terus pada maju perang, nganti pada kepantying sangka kutané, lan wiwit nggepuk olèh matèni sangka suradadu Israèl kaya sing ndisik, panggonané ing daratan gedé loro, sing siji nuju menyang ing Bétel, sijiné metu ing ara-ara tekan ing Gibéa, nganti kira-kira ana wong telung puluh sangka wong Israèl sing dipatèni. 32Ing kono semauré turunané Bényamin: “Wis pada kalah ing ngarep kita kaya sing ndisik kaé.” Nanging wong Israèl ing mbiyèn wis pada rembukan: “Hayuk pada mlayu mantying wong-wong kuwi sangka kuta menyang ing dalan-dalan gedé.” 33Wong Israèl dadiné terus pada minger sangka panggonané, nata suradaduné ing Baal-Tamar, nanging suradadu Israèl sing ndelik dadakan pada metu sangka panggonané, ya kuwi panggonan blak-blakan ing sak tyedaké Gibéa, 34nganti tekan ing ngarepé Gibéa, tyatyahé ana 10.000, suradadu pilihan sangka Israèl kabèh. Terus perang ramé, nanging wong Bényamin pada ora weruh yèn ana tyilaka sing nekani. 35GUSTI terus ndadèkké Bényamin kalah perangé ing ngarepé Israèl, nganti wong Israèl ing dina kuwi bisa ngentèkké sangka antarané taler Bényamin wong 25.100, kabèh sing pada nganggo gaman pedang.
36Wong turunané Bényamin pada weruh, yèn wis kalah. Nanging suradadu Israèl pada rada mundur ing ngarepé taleré Bényamin awit pada pertyaya marang balané sing ndelik sing wis ngepung maju arep nyerang Gibéa. 37Balané sing ndelik mau terus dadakan nyerang marang Gibéa. Mlakuné maju terus ngantem sak isiné kuta karo landepé pedang. 38Nanging wong Israèl wis pada sak rembuk karo balané sing ndelik mau supaya nggawé kebul sing kemebul kandel sangka kuta. 39Waktu suradadu Israèl pada mundur sangka peperangan, suradadu Bényamin terus wiwit nyerang olèh matèni sangka suradadu Israèl telung puluh mau, nganti pada nduwé gagasan: “Mesti pada kalah menèh ing ngarepku, kaya waktu perang sing ndisik kaé.” 40Nanging kebulé bulek terus wiwit kemebul sangka kuta kaya tugu. Bareng suradadu Bényamin pada nolèh weruh kutané wis kobong, geniné mumbul marang ing langit. 41Suradadu Israèl terus maju menèh. Suradadu Bényamin pada ndredek, awit pada weruh, yèn pada katekan ing tyilaka. 42Dadiné pada mlayu sangka ngarepé suradadu Israèl, metu ing dalan sing nuju ing ara-ara samun, nanging pada ora bisa nyingkiri perang, lan diadepi sing metu sangka kuta-kuta terus ngentèkké wong-wong kuwi ing tengahé. 43Suradadu Bényamin dadiné dikepung, diuyak tanpa lèrèn, diesuk nganti tekan ing ngarepé Gibéa sisih wétan. 44Sangka suradadu Bényamin ana wong 18.000 sing pada nemu mati, kabèh pada wong gagah rosa-rosa.
45Liyané terus pada mundur mlayu menyang ing ara-ara samun, tekan ing watu Rimon. Nanging pada dibabati karèné ing dalan-dalan nganti dipatèni menèh wong 5000, terus diuyak nganti tekan ing Gidéom, pada dipatèni menèh wong 2000. 46Dadiné kabèh wong Bényamin sing pada nemu mati ing dina kuwi tyatyahé 25.000, kabèh wong sing pada nggawa gaman pedang, kabèh wong gagah rosa-rosa. 47Mung ana wong 600 sing mundur mlayu menyang ing ara-ara samun, ing watu Rimon kuwi lan patang sasi suwéné manggon ing puntuk-puntuk watu kuwi. 48Nanging suradadu Israèl terus pada mbalèni marang wong turunané Bényamin lan pada dientèkké karo landepé pedang, ya manungsa ya kéwan lan apa sing ketemu ing kuta kono. Uga kabèh kuta sing ketemu ing kono pada diobongi.