Walang kanggo pepéling tekané dinané Gusti
1Pada ngunèkna trompèt ing Sion,
lan pada surak-suraka ing gunung sing sutyi!
Sak kabèhé wong isiné negara pada gemetera,
awit dinané GUSTI teka, wis tyedak;
2sakwijiné dina sing peteng ndedet lan mendung ireng,
dina sing mendung lan peteng lelimengan;
ana bangsa sing gedé lan kuwat
ngrata gunung-gunung kaya ésuk wétan,
sing kaya mengkono kuwi durung tau ana
wiwit mbiyèn;
lan sak terusé ya bakal ora ana,
turun-temurun, ing mbésuk mburiné.
3Ing ngarepé ana geni sing ngobong nganti ludes,
lan ing mburiné ana urupé geni sing nggosongké.
Negara ing ngarepé kaya taman Eden,
nanging ing mburiné ara-ara samun sing mati;
lan ora ana sing bisa ngéndani bangsa mau.
4Rupané kaya jaran,
lan playuné ya kaya jaran mblandang.
5Enggoné pada mentyolot-mentyolot ngliwati putyuké gunung-gunung
kaya swarané kréta,
lan kaya gembrodoké geni
sing ngobong damèn;
kaya bangsa sing kuwat,
suradaduné jaga-jaga ing perang.
6Adu-arep karo kuwi, bangsa-bangsa pada gemeter,
praupan kabèh pada dadi putyet.
7Playuné kaya pahlawan,
kaya suradadu enggoné ngunggahi bèntèng,
siji-sijiné pada mlaku terus
ora nganggo nyimpang sangka dalané;
8ora pada suk-sukan,
siji-sijiné mlaku ing dalané déwé,
nerjang barisan karo nganggo gaman tumbak,
enggoné maju dijaga aja nganti pedot.
9Terus nyerang menyang ing njeruh kuta,
ngunggahi bèntèng,
pada mènèk mlebu ing omah-omah,
mlebuné metu ing tyendéla kaya maling.
10Bumi gemeter ing ngarepé,
langit gonjang-ganjing,
srengéngé lan mbulan pada dadi peteng,
lan lintang-lintang ilang padangé.
11GUSTI terus ngetokké swarané,
ing ngarepé suradaduné,
nanging suradaduné kuwi luwih okèh,
lan sing nindakké pitutur-pituturé kuwi kuwat
awit ngidap-idapi dinané GUSTI kuwi
lan medèni banget,
sapa sing bisa ngadepi?
Ngongkon supaya mratobat
12Tembungé GUSTI mengkéné:
“Nanging saiki uga, pada mertobata
marang Aku karo sak kabèhé atimu,
karo pasa lan nangis lan sambat-sambat.”
13Atimu suwèken, aja sandanganmu,
lan mertobata marang GUSTI, Gusti Allahmu,
nanging Panjenengané kuwi Maha trésna lan welas,
gedé sabaré lan lubèr kawelasané,
Panjenengané getun ing bab paukuman sing dirantyam.
14Sapa sing ngerti, menawa gelem mbalik lan getun,
lan ninggali berkah,
digawé kurban panganan lan kurban ombènan
pasrah marang GUSTI, Gusti Allahmu.
15Pada ngunèkna trompèt ing Sion,
nganakna pasa sing sutyi,
nganakna kumpulan gedé.
16Bangsa iki klumpukna,
pasamuané sutyèkna,
nglumpukna para pinituwa,
uga para botyah bayi sing ijik nyusu,
pengantèn lanang supaya metu sangka kamaré,
lan pengantèn wadon sangka kamar peturoné.
17Para imam, para abdiné GUSTI,
pada nangisa ing antarané pendapa lan mesbèh,
lan ngomonga: “Duh GUSTI, supaya gelem ngekèki kawelasan marang umat Panjenengan,
bangsa duwèké Panjenengan piyambak aja nganti ditégakké dadi tyatyat,
nganti dipoyoki karo para bangsa.
Kenèng apa nganti ana tembungé wong ing antarané para bangsa:
Gusti Allahé wong kuwi ing ngendi?”
Perjanjiané Gusti Allah marang bangsa sing mratobat
18GUSTI mbélani negarané,
lan welasi marang umaté.
19GUSTI terus nyauri,
lan ngomong marang umaté:
“Kowé bakal Tak kirimi
jagung, anggur lan lenga,
lan kowé bakal mangan nganti warek.
Aku ora bakal ndadèkké kowé dadi tyatyatan menèh
ing antarané bangsa-bangsa.
20Sing teka sangka lor bakal Tak adohaké sangka kowé,
lan bakal Tak buwang menyang negara sing mati lan garing,
putyuké barisané suradaduné Tak tyemplungké ing segara wétan,
lan buntuté barisané suradaduné ing segara kulon,
terus mumbul ambuné sing bosok lan ambuné sing banger,
awit wis nglakoni perkara sing gedé.
21Hé tanah, aja wedi,
surak-suraka lan bungah-bungaha,
awit GUSTI uga wis nindakké perkara sing gedé!
22Hé, kéwan-kéwan ing ara-ara, aja pada wedi
nanging pangonan ing ara-ara pada ijuh royo-royo,
wit-witan pada metu wohé,
wit anjir lan wit anggur pada ngekèkké kasugihané.
23Hé, turunané Sion, pada surak-suraka,
lan pada bungah-bungaha
awit sangka GUSTI, Gusti Allahmu,
awit kowé wis dikèki,
udan wiwitan karo adil,
ya udan wiwitan lan udan pungkasan kaya mbiyèn.
24Penuton-penuton bakal pada kebak gandum
lan peresané lubèr anggur lan lenga.
25Aku bakal ngekèki marang kowé pulihé
taun-taun sing pametuné entèk dipangan
karo walang alihan, walang sing mlumpat,
walang sing nggragas lan walang sing ngrikiti,
suradadu-suradadu-Ku sing gedé sing Tak utus ing tengahmu.
26Kowé bakal pada mangan okèh, nganti warek,
lan kowé bakal memuji asmané GUSTI, Gusti Allahmu,
sing wis nindakké mujijat marang kowé,
uga umat-Ku ora bakal ngalami kisinan ing sak lawas-lawasé.
27Lan kowé bakal pada weruh yèn
Aku iki ing tengahé Israèl,
Yèn Aku iki GUSTI, Gusti Allahmu, ora ana menèh kejaba Aku,
lan umat-Ku bakal ora ngalami kisinan menèh sak lawas-lawasé.”
Bab dinané Gusti
28“Sakwisé mengkono bakal kelakon,
Aku bakal ngesokké Roh-Ku marang manungsa kabèh,
sak nalika anakmu lanang lan wadon bakal pada nggelar nubuat;
para pinituwamu bakal pada olèh impèn,
lan wong nom-nomanmu pada medar wahyu.
29Uga para abdimu lanang lan wadon,
bakal pada Tak kebaki Roh-Ku ing dina kuwi.
30Mengkono menèh Aku bakal nganakké mujijat ing langit lan ing bumi: getih lan geni lan kemebulé kebul. 31Srengéngé bakal malih dadi peteng ndedet lan mbulan dadi getih sak durungé tekané dinané GUSTI sing gedé lan medèni kuwi. 32Lan sapa nyebut asmané GUSTI, kuwi bakal dislametké, awit ing gunung Sion lan ing Yérusalèm bakal ana keslametan, kaya sing wis ditembungaké karo GUSTI; lan saben wong sing dityeluk karo GUSTI, kuwi bakal dadi tunggalé sing dislametké.”