1Bareng Biléam ngerti yèn enggoné mberkahi marang Israèl kuwi ndadèkké senengé GUSTI, mulané wis ora nindakké tenungan menèh kaya sing ndisik-ndisik, nanging terus madep marang ara-ara samun. 2Bareng Biléam mandeng mengarep lan weruh bangsa Israèl enggoné manggon taler-taleran, terus kedunan karo Rohé Gusti Allah. 3Terus nggelarké kidungé, semauré:
“Iki tembung-tembungé Biléam anaké Béor,
semauré wong sing kebukak mripaté.
4Tembungé wong sing krungu pitutur-pituturé Gusti Allah,
sing weruh kaweruhé Sing Mahakwasa
karo lumah-lumah, nanging kebukak mripaté.
5Tenan apiké tarup-tarupmu, hé Yakub,
ya papan panggonanmu, hé Israèl.
6Kaya legokan sing jembar kok enggoni rata,
kaya taman ing pinggir kali,
kaya wit garu sing ditandur karo GUSTI,
kaya wit tyemara ing pinggir banyu.
7Timbané lubèr banyuné,
lan wijiné disirami karo banyu okèh,
kaluhurané ratuné bakal ngungkuli Agag,
lan kratoné bakal dimulyakaké.
8Gusti Allah sing ngentasaké sangka negara Egipte,
kuwi kanggo turunané Israèl kaya sunguné kekuwatané sapi alasan,
bangsa sing dadi mungsuhé pada dipangan nganti entèk,
lan balungé pada diremuk,
lan bakal pada ketyubles karo panahé nganti tembus.
9Ijik dipapanké njerum kaya singa lanang,
ya kaya singa wédok, sapa sing wani nangèkké?
Sapa mberkahi kowé, bakal diberkahi,
lan sapa sing mbendu kowé, bakal kena karo bendu!”
Biléam mbukak kaweruh
10Ing kono Balak terus muntap nesuné marang Biléam karo ngremet-ngremet tangan, terus ngomong marang Biléam: “Enggonku nyeluk kowé kuwi tak jaluk mbebendu mungsuhku, lah kok malah kok berkahi dibalèni kaping telu; 11saiki, kowé minggata menyang ing panggonanmu; aku wis janji marang kowé, yèn kowé mesti tak upahi okèh banget, nanging GUSTI sing ngendek berkahmu kuwi.” 12Tembungé Biléam marang Balak: “Kongkonan sampéyan apa ora wis kula omongi, sembarang kabèh mau: 13Senajan Balak ngekèki kratoné kebak emas lan slaka pisan, nanging aku ora wani nerak sing dadi préntahé GUSTI, senajan bab nglakoni sing apik utawa sing ala sangka atiku déwé; endi sing dadi préntahé GUSTI, ya kuwi sing bakal tak utyapké. 14Malah ing saiki, kula terus bakal mulih marang panggonané bangsa kula; awit kuwi sampéyan kula kèki weruh, apa sing bakal ditindakké karo bangsa kuwi marang bangsa sampéyan ing mbésuké.”
15Biléam terus nggelarké kidungé, mengkéné:
“Iki tembung-tembungé Biléam anaké Béor,
tembungé wong sing kebukak mripaté.
16Tembungé wong sing krungu pitutur-pituturé Gusti Allah,
lan sing nampani kaweruh sing sangka sing Mahaluhur,
sing weruh kaweruhé Sing Mahakwasa,
karo lumah-lumah, nanging karo kebukak mripaté.
17Panjenengané tak deleng, nanging ora saiki,
tak sawang, nanging ora sangka tyedakan,
ana lintang njedul sangka Yakub,
ana teken kraton njedul sangka Israèl,
kuwi ngremuk pilingané Moab,
lan nggempur marang kabèh turunané Sèt.
18Tanah Edom bakal dikwasani,
lan Seir bakal dikwasani para mungsuhé kuwi.
Nanging Israèl bakal nindakké perkara-perkara sing gagah lan kuwat.
19Lan sangka Yakub bakal ana wong
sing kwasa,
sing bakal matèni para sing pada utyul sangka kuta.”
20Bareng weruh wong Amalèk, Biléam terus nggelarké kidungé, mengkéné:
“Wiwitané para bangsa kuwi Amalèk, nanging pungkasané bakal ngalami rusak.”
21Bareng weruh wong Kèni, Biléam terus nggelarké kidungé, mengkéné:
“Kuwat papan panggonanmu,
susuhmu manggon ing gunung watu.
22Nanging wong Kénan bakal entèk,
ora suwé kowé bakal diboyong karo Asyur.”
23Dèwèké uga nggelarké kidung mengkéné:
“Oh, tyilaka! Sapa sing bisa urip,
yèn Gusti Allah nindakké kuwi mau?
24Nanging bakal ana prau-prau sangka segara wong Kitim,
sing bakal pada nindes Asyur lan Hèbèr,
nanging kuwi ya bakal nemoni karusakané uga.”
25Sakwisé mengkono Biléam terus ngadek, budal mulih menyang ing panggonané; lan Balak ya lunga uga.